torsdag 3 november 2016

När gränsen är nära


Senaste dagarna har varit påfrestande. Bebisen har en period av att mitt i natten vilja leka ett par timmar. Däremellan vaknar han tusen gånger och gråter. Så på dagarna är vi trötta och sura båda två. I kombination med en pappa som måste jobba övertid. Det är så svårt att orka med när man är ensam så stor del av dagarna så många dagar i rad. I snitt hinner jag på toa tre gånger om dan och äta en, oftast kallt och på stående fot. Så svårt då i kombination med ett vilddjur som ska klättra på allt, vägrar sova och skriker hela tiden. Vid ett tillfälle skrek jag tillbaka "Men vad är det för fel på dig?" och sen kände jag mig som världens sämsta mamma och ringde David och grät. Nu är det bara några dagar kvar innan den stora deadlinen, så efter det är det slut med all övertid och jag kanske kan få lite vila igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar