torsdag 14 januari 2016

Gravidlista

Eftersom jag inte har något kul artsy att visa upp kan jag underhålla er/mig med en lista jag hittade hos Billgrenen. Bebisen är ju ändå det jag tänker mest av allt på just nu.


När blir du mamma?
4 februari är releasedatum, men jag tippar 14e (oklart varför).


Var graviditeten planerad?
Ja! Fast egentligen inte just den månaden pga hade precis fått ett missfall och sa att jag ej var redo att bli besviken igen. Så kan det gå! Tog ett test en tidig fredagsmorgon för att jag var trött på att hoppas, såg två streck och ringde David som satt på tåget och bölade. Dagen efter började jag blöda och trodde jag fått missfall igen så berättade för några vänner om att allt var sämst. Sen gick blödandet över och det verkade som att det lilla pyret ville stanna kvar → känslomässig bergochdalbana.


När berättade du om graviditeten?
För våra föräldrar i kanske v 8 eller 9, sen blev det några fler längs vägen men outade det officiellt (läs: på instagram) v 22.


Hur många barn vill du ha?
Högst oklart, men kanske 1-3.


Tätt ihop eller långt isär?
Tänker att det är en konstig grej att bestämma i förväg, beror väl på hur det känns att vara förälder och om det går rent fysiskt.


Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Ganska mycket jämt oroar jag mig för att något ska hända honom. Först var det ”bara det går tolv veckor”, ”bara det ser bra ut på ultraljudet”, ”bara jag kan känna honom sparka” och nu är det ”bara han föds” så kan jag sluta oroa mig. Lol, välkommen till föräldralivet.


Hur har graviditeten känts hittills?
Mådde illa och spydde dagligen fram till v 18, sen bara några dagar i veckan fram till v 25. Riktigt drömmigt alltså. Tacochips har varit min bästa vän och räddare under sommaren och hösten! Sen fick jag foglossning i v 11 ungefär och den har bara blivit värre och nu kan jag knappt gå till bussen eller resa mig. Det som landar på golvet får ligga, så att säga. Så ganska smärtsam, men tack och lov inte så psykiskt påfrestande som jag var rädd för.


Gillar du att vara gravid?
På det stora hela nej, jag är helt enkelt inte bekväm i min kropp längre. Och nu vill jag göra klart att det inte handlar om de tjugo kg jag gått upp utan bara hur alla ska jämföra mig med de själv, deras fru, deras mamma, deras syster eller deras grannes tjejs brorsas fru hade det. Oavsett om det gäller blodtryck, diabetes, storlek på mage eller cravings. Man bah ”Tack, antecknar det”. Detta med att lägga huvudet på sned och säga ”Men det går över ska du se” när man klagar på illamående t ex, alltså seriöst det skulle man ju aldrig säga till någon annan?
Men såklart gillar jag ju att lära känna honom redan nu. Typ ligga i sängen på morgonen och känna det lilla mongot sparka och buffas (eller när han vaknar av Davids röst!) och det är ju en grej jag antagligen aldrig skulle vilja välja bort. Sånt är ju fantastiskt fint.



























Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
Redan gjort! Förstår inte riktigt varför man inte vill veta (och bryr mig inte heller, alla väljer sitt), jag vill veta allt om min bebis. Och detta med att ”det ska vara en överraskning”, finns det seriöst någon som inte tyckte det var spännande att få barn pga visste redan könet så det fanns ingen överraskning med?

Hur tänker du kring förlossning?
I början var jag livrädd, gillar inte sjukhus och är rädd för att gå sönder etcetcetc. Har tack och lov fått amazing hjälp i form av aurorasamtal på förlossningen och psykolog. Ser ju fortfarande inte fram emot det men tänker att det behöver jag faktiskt inte göra, jag behöver bara ta mig igenom det. 

Hur tänker du kring första bebistiden?
Som att vara nykär och livrädd samtidigt. Och väldigt utmattande.

Har ni bestämt namnen sedan innan?
Ja, men sånt är väl aldrig säkert förrän det är säkert.


1 kommentar:

  1. Älskar att få läsa den här listan :D Haha trodde du skrev "den som hamnar på golvet får ligga, så att säga" och bara åh nej, tänk att du får ligga där hela dagen för att du inte kan resa dig, så hemskt :'( tur att det stod DET. haha!

    Suck också på alla som ska berätta allt hela tiden och jämföra en hit och dit man bara "mmm, kul info. tack!" och de som säger att man inte borde ta reda på könet för det är en SÅ BRA motivering sen när man ska föda. Tänker att motiveringen väl borde vara att få träffa sitt BARN? Jag menar ett kön berättar ju prick noll om vem personen är där inne. Aja, ska inte gnälla mer nu :P Roligt att få läsa om dig och tråkigt med foglossningen såklart, känns som att man inte riktigt kan förstå hur det känns innan man hamnat där.

    SvaraRadera