fredag 14 mars 2014

140314 / Mindre än tre

Ibland är världen så jäkla fin trots att den är så ful på samma gång. Helgens attack, misshandel och mordförsök på demonstranter i Malmö i helgen fick mig att gråta länge av rädsla och ilska. Medias rapportering om bråk mellan extremister fick mig att gråta av frustration, ilska och en annan sorts rädsla. Men så senaste dagarna, när jag fått fyra nya namn på listan av deltagare till mitt bokprojekt kan jag inte låta bli att gråta igen. Inte av ilska eller rädsla, utan denna gång av tacksamhet. Jag är så otroligt lycklig över att det fortfarande finns så många bra människor, så många coola tjejer med kloka tankar och oändligt med engagemang, och att jag får komma i kontakt med dem. Så länge vi har varandra är vi starkast av alla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar