onsdag 30 november 2016

Öland pt 2 WIP


En dålig bild på en halvfärdig målning men jag tänkte att jag måste blanda upp allt gnäll och alla bebisbilder ibland.

Första advent


Sen sist har jag hunnit både rita och måla, vilken grej va. Målandet är dock bara halvklart så jag lägger upp det sen. Jag har hunnit fira första advent också, vi tände ett av fyra värmdeljus, kokade glögg och bakade lussekatter som vi bjöd amerikanarna på.

Vi har också kämpat på med den här utvecklingsfasen Elias är i. Saxat från internet:
Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak… mamma är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar.
Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa).

Det här har hållit på ett tag nu verkar inte bli bättre. Inatt vaknade Elias ungefär varje kvart och grät efter mig. Drömmen alltså, vad trött jag är. Dagarna är snäppet bättre men mest går det ut på att bära runt på en bebis som gråter om jag så mycket som tänker tanken på att hämta ett glas vatten eller kissa. Idag hade han ett breakdown för att jag satte ner honom på golvet när jag skulle ta på mig byxor. Nu har vi lagt ner madrassen på golvet så vi kan samsova säkert, jag hoppas det funkar. Eller just nu hoppas jag att jag får sova mer än femton minuter i sträck och helst totalt fyra timmar på en natt, det vore skönt. Hur klarar alla andra en sånhär sömnbrist?

Okej, nog för idag. Tack internet för att du finns så jag kan klaga lite.

lördag 26 november 2016

50 frågor

Gick in på Sandras blogg för att läsa om hennes break up och hittade den här listan. Lagom för en lördag efter för lite sömn.


1. Vem litar du på?
David
2. Vart skulle du vilja vara just nu?
Hemma hos en kompis, på förfest innan klubb med en alldeles för kort klänning och läppstift. Mmmm the dream.
3. Favoritstad?
Vet inte? Gillar verkligen Washington och tycker om tempot i Gävle men Uppsala kommer nog alltid vara bäst.
4. Vilket är ditt favoritnummer?
Har inget.
5. Vad var det senaste du åt?
Havregrynsgröt till lunch, vilken fest.
6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
En sån där grön som man tror ska vara den perfekta skogsfärgen men visar sig vara alldeles för blågrön och sabbar allt.


7. Hur är vädret just nu?
Mulet, blåsigt. Det regnar inte än men skulle kunna börja närsomhelst.
8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Skypeade med Gennet nyss, räknas det? Annars David.
9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Ser väl samma sak hos det motsatta könet som hos alla människor dvs ansiktet? Eller är frågan vad en blir intresserad? Isf antar jag övre halvan av ansiktet + händer.
10. Vad har du för skostorlek?
39 fast jag tror de blivit ännu större sen graviditeten, hur nu det kan gå till.
11. Favorit tv-program?
Det enda jag kollar på vad gäller riktig tv är nog The View (pratprogram med bl a Whoppi Goldberg med mycket politik) och Pitch (drama om en kvinnlig baseballspelare)
12. Har du några syskon?
Ja, ett.
13. Längd?
169 cm
14. Hårfärg?
Rött fast nu mer ljusbrunt = deppig färg.
15. Ögonfärg?
Gröna. Eller blå ibland.
16. Använder du kontaktlinser?
Nej. Men tappade mina glasögonen för sex år sedan och borde skaffa nya.


17. Favorithögtid?
Juljuljuljuljuljul pga varar i flera veckor och man kan gå all in no limit.
18. Favoritmånad?
December pga jul
19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
lol
20. Vilken var den senaste filmen du såg?
Minns inte pga kollar typ aldrig på film men gissar att det var något krigsdrama som David ville se.
21. Favoritdag på året?
Borde man ha en sån? Kanske 19 februari, Elias födelsedag <3
22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Nja, har aldrig varit någon dejtare (minns knappt om jag ens varit på en riktig dejt?) men har aldrig varit blyg när det kommer till killar.
23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Nej.
24. Kramar eller kyssar?
Kramar.
25. Choklad eller vanilj?
Vanilj.
26. Har du tatueringar?
Ja, en tv-spelsfigur, en sjöjungfru, ett träd och några smågrejer.
27. Vad lyssnar du på just nu?
Elias som säger dadadadadadadaaaa.
28. Är du kär i någon kändis?
Jag är alltid lite kär i Alexander Skarsgård.
29. Vilka böcker läser du just nu?
Försöker läsa Egenmäktig förfarande av Lena Andersson men hjärnan är ju som gröt av sömnbristen.


30. Piercingar?
Nä, men hade en septum (näsan) för x antal år sedan. Innan det hade jag ett hål i läppen som nu är ett jättefult ärr.
31. Favoritfilmer?
Paris is burning, Farväl Falkenberg, Friday night lights, Modig, säkert massa fler.
32. Favoritsport?
Amerikansk fotboll 4-ever
33. Vad gör du just nu?
Sitter i sängen och försöker samla energi till att gå och handla.
34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Åh, smörpopcorn! Det har jag inte ätit på en evighet. Mmmmm.
35. Hundar eller katter?
Hundar! Katter är så läskiga, de kan försöka döda en när man minst anar det.
36. Favoritblomma?
Hmm. Pion? Hortensia? Hibiskus? Gladiolus? Tistel? Jag veeet inte. Jag älskar alla blommor utom gerbera.
37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
I gymnasiet satte jag mig vid Fyrisån med en kompis och drack vin en fredag eftermiddag i typ mars, så visade sig att lokalnyheterna att filmat oss och mina föräldrar såg mig på tv. :(
38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Nä, men har haft flera.
39. Har du älskat någon någon gång?
Ja.
40. Vem vill du träffa just nu?
Vet inte. Någon snäll som frågar rätt saker.


41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
Ja, men det är inte många.
42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Man skrattar åt mina skämt, tar mig på allvar och tror inte att man är bättre eller smartare än mig.
43. Gillar du att flyga flygplan?
Nej, vem gillar det? Sjukt jobbig luft.
44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.
45. Hur många kuddar sover du med?
En.
46. Saknar du någon?
Ja, saknar flera.
47. Lyssnar på radio?
Älskar p1 när jag är hemma i Sverige, världens bästa sällskap.
48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Åka till USA.
49. Sämsta beslutet i år?
Jag vet inte. Inget stort iallafall.
50. Din senaste nerladdade app?
Pinterest, jag tänkte att det kunde vara fräckt att börja pinna lite som alla andra men jag har inte orkat ta reda på hur man gör än.



Puh, det var det nu ska vi handla maaaat. Så hungrig, ska övertala David att göra hamburgare. Puss och hej.

fredag 25 november 2016

Thanksgiving


Nu har vi för första gången ätit Thanksgiving-middag, hemma hos vår favoritfamilj här. Det är fint att ha extrasläkt alltså, fint också att de alla älskar Elias och vill ta hand om honom. När vi kom dit igår var det fullt hus och alla stod i köket och lagade mat, så allt vi behövde göra var att sitta och dricka öl medan husets äldsta och yngsta medlemmar vaktade bebisen och resten lagade middag. Och middagen alltså <3<3<3<33 Konceptet är ju i stort sett comfort food, gratänger och såser av olika slag. Också schysst att nästan allt var vegetarisk förutom den ganska uppenbara kalkonen. Obligatorisk pumpapaj till efterrätt också. Mmmmm åt så mycket att jag mådde illa. Sen vaknade jag imorse och mådde fortfarande illa, det kändes inte lika bra.

Note to self: Om någon säger att hela familjen haft magsjuka men "det är nog lugnt" så är det inte alltid lugnt.

onsdag 23 november 2016

Åtta snöflingor


✥ Ikväll är vi bjudna på Thanksgiving-middag av modell mindre, det ska bli mysigt. Vi ska också ge oss på projektet "söva bebis borta", får se hur det går. 
✥ Imorrn är det Thanksgiving modell större, jag har ingen aning om hur många vi blir eller vart den är så det kommer bli minst sagt spännande.
✥ Vi behövde köpa nya nappar till Elias. Tyvärr ogillar han dem starkt. Sådär så att han är okej med dem dagtid när han blir ledsen i brist på annat, men ytterst jättemissnöjd med dem vid sovdags/under sömn. Så han vaknar hundra gånger om och tar en evighet att söva om = drömliv.
✥ I helgen är det första advent (visst?) och jag har ambitionen att göra lussekatter och koka glögg. 
✥ Ibland är det nollgradigt här på nätterna. Hoppas på snö!
✥ Elias kan stå utan stöd i några sekunder! Det pirrar i hela kroppen när jag ser det pga så stolt. Kan man ens säga stolt? Mer kanske pga svindlande tanke att han lär sig så mycket nytt och en dag kommer kunna prata och springa och sånt. 
✥ Jag försöker öva varje dag på att knyta double hammock med bärsjal, det är jätte-jätte-svårt att få till bra. Men älskar ju känslan när något är svårt och man långsamt blir bättre.
✥ Jag längtar hem så mycket att jag nästan spricker ibland. 

måndag 21 november 2016

Gamla fotoalbum


Innan vi åkte till USA fick jag ett fotoalbum från mina föräldrar med en salig blandning bilder från mina första år, jag tror att det måste vara 89-91 kanske. Det bilder från när mina föräldrar byggde vårt hus, födelsedagskalas och semstrar. Det är något fint med såna här bilder för det skulle verkligen kunne vara vilken familj som helst. Kalasklädda barn runt ett bord, ett pepparkakshus, julgardiner. Allt är också så oredigerat, på en bild av min storebror ligger en hög med tidningar och några påsar i bakgrunden, smulor på bordet osv. På en annan bild gör tre av fyra släktingar en ful min och på det stora hela blir det lite stelt á la "kolla in kameran nu". Jag vill ju inte låta som en såndär som hatar modern teknik men det är lite befriande att allt inte är så snyggt och undanplockat.

Jag kan ju iochförsig också tänkte mig att det är fruktansvärt irriterande att vänta fyra veckor på bilderna och när de väl kommer blundar man på hälften av bilderna och det är en ful ica-påse i bakgrunden. Men fint ändå. Planen är att jag ska måla mig igenom så många som möjligt av de här bilderna, men vi får se hur det går.

söndag 20 november 2016

Torsdag på akuten


Sorry för rubriken pga inte så dramatiskt egentligen men ändå sant.

I torsdags när vi vaknade var lilltass lite sådär pipig och rosslig, inte så konstigt med tanke på nyvaken och tredje dagen som förkyld men ändå jobbigt liksom. Sen blev det inte bättre och han var konstant anfådd och började hosta konstigt. Inte så högt eller mycket utan bara konstigt, som krupp på lägsta volym ungefär. Så det var inte så mycket annat att göra än att ringa David som fick springa till bussen och försöka googla vart man tar vägen med en sjuk bebis. Det var ju inte läge att boka läkartid till en vecka senare men akuten känns så seriöst, iallafall när ens bebis är ganska pigg och glad. Efter lite runtletande och frågande kom vi ändå fram till att det var det bästa alternativet packade vi ner högen med föräkringspapper och tog tunnelbanan till närmsta sjukhus och lommade in till receptionen och väntrummet.

Bonusdrama: Jag skulle byta blöja på toaletten, och när jag lagt ner Elias ser jag hur han blivit mörkröd i ansiktet och är helt stirrig. Jag får panik och sliter upp honom, kollar så jag får kontakt med honom och han andas ordentligt och ser hur ansiktet återfår normal färg. Jag är dock inte helt lugn så jag skyndar ut i väntrummet (utan att ha bytt blöja) där sköterskan och David väntar. Jag försöker förklara vad som hänt och sköterskan kollar ganska skeptiskt på mig men kollar direkt hans andning och puls som är 100% perfekt. Jag gissar att skötbordet var kallt så han spände sig för att sätta sig upp (han kan det inte riktigt än men försöker) men var så stressad av situationen att jag trodde att han inte kunde andas, alltså suck.

Efter den lilla imaginära krissituationen fick vi iallafall träffa en läkare som kollade i hals och öron och sånt där jobbigt, tur att vår bebis är både samarbetsvillig och tålmodig. Han är så fin och ler mot läkaren igen så fort hon slutat. ♥ Sen fick han iallafall den livsnjutiga diagnosen "krupp" och medicin i form av steroider. Nu är det bara att hoppas att försäkringen går igenom så vi inte får en go faktura på flera tusen.

Så på det stora hela var det en bra grej, skönt att vi åkte dit och vi blev väl omhändertagna. Som en bonus skämtade alla i personalen om att David var den blekaste Gebre-Medhin de sett.

torsdag 17 november 2016

Nytt museum och gamla monument


Igår besökte vi museet med världens finaste fasad och världens längsta namn, National Museum of African American History and Culture. Det öppnade i september och det är högt tryck, så man fick boka biljetter (gratis) i god tid. Jag bokade i september och tog första lediga tiden, alltså idag, och nu tror jag att det är bokat till mars ungefär? Helt knäppt. Allt kändes verkligen nytt och modernt, precis så som jag kunnat gissa att ett nytt museum skulle kureras. Väldigt interaktivt med skärmar och ljud överallt. Lite trist att det var packat med folk och kö överallt, jag har svårt att koncentrera mig när jag mest känner mig ivägen. Mysig grej är dock att det finns ett café med typisk afro-amerikansk mat från olika delar av usa, det fanns massa olika grejer jag aldrig hört talats om eller smakat på. Dock gjorde jag en totalflopp och råkade beställa en soppa med ostron i, så brutalt när de låg där och simmade. Tur att det fanns goda tillbehör...


När vi fått nog av trängseln tog vi en promenad till Lincoln Memorial, lagom till att himlen öppnade sig och vi fick istället trängas med en hel mellanstadieskola som var på besök, dröm. Som en bonus råkade jag slå min kamera i Davids panna så att huden sprack. :'(

Men kolla här! Korean War Memoral! Det låg precis bredvid. Gillar ju verkligen inte krigshyllningar men hantverket på det här är ju en dröm.


Mina finaste. Sen vandrade vi mest runt och pratade om trams och House of Cards tills det var dags att åka hem och alla däckade i soffan.


onsdag 16 november 2016

Dagarna som kom och gick


Dagarna går ganska fort nu. Om två veckor fyller jag år. Om en månad åker vi hem. Här är det fortfarande ganska varmt om man kan ta långa promenader längs Sligo Creek. Fågelboet utanför vårt fönster verkar övergivet nu, när vi flyttade hit var två blåskrikor där hela tiden med mat men nu har det varit tomt länge. Igår gick vi till AG Kitchen och åt tacos, det var andra gången sen vi kom hit som vi haft barnvakt. Det är en konstig känsla att plötsligt få sitta mitt emot varandra och prata utan störningsmoment, ibland glömmer jag bort exakt hur kär jag är i all röjighet och det är fint att få komma på det igen.

tisdag 15 november 2016

Bo fint på Kungsholmen


Så himla fina färger i den här lägenheten, som en regnig dag. Finns hos Svensk Fastighetsförmedling.

DIY Soffbord


Jag tänkte att jag skulle visa upp vårt nuvarande soffbord lite extra i väntan på det rätta nya. Jag gjorde det själv för ett par år sedan och är ju ändå ganska stolt. Det är egentligen bara en prototyp för jag inte ville lägga pengar på dyrt material innan jag visste om det skulle funka, men sen har det fått vara kvar. Det är så det ganska ofta blir antar jag, det är därför jag aldrig brukar göra tillfälliga lösningar.

Det är gjort av tre kompostgaller, där två är avklippta på mitten. Sen sattes de ihop igen med buntband. Allting är målat med kopparfärg från panduro, eftersom jag inte gillar sprayfärg använde jag pensel vilket tog en e-v-i-g-h-e-t men det är det värt för att få ett jämnt resultat. På det ligger en skiva akrylplast från Biltema. Tror att allt som allt kostade det strax under tvåhundra, det är ju rätt värt. Jag gillar verkligen modellen, att det känns enkelt plus avlastningsytan. En dag kanske jag får göra det på riktigt med svetsat galler och härdat glas.

Ps Bilden är från när bordet var nytt, vad konstigt det är att ens hem långsamt förändras utan att man tänker på det? Typ, vad tomt det känns?

måndag 14 november 2016

Coffee table


I veckan hittade jag den här bilden från i somras och kom på att vi inte har något soffbord längre. Det på bilden har ett w-format underrede vilket inte var den bästa kombinationen med en krypbebis som ville dra i allt så vi ställde upp det på vinden, men det kommer garanterat inte funka med pä-väg-att-lära-sig-gå-bebis som står och hänger på allt heller. Så nu måste vi hitta ett nytt, men det är så himla svårt. Vi vill inte ha ett så stort, men ändå tillräckligt för att man ska kunna äta där någon gång när det är sent eller fika om man har gäster. Så jag lutar åt ett runt eller ovalt, det borde funka va? Vi har redan ett kaos när det kommer träsorter också, teak och såpad furu blandat med en mörkare kista och ikea-bokhylla i jag vet inte vad (ek kanske?) tillsammans med det stackars orangea golvet, så det är svårt att hitta npgot som passar. Och glasbord känns livsfarligt just nu, det ovan är akrylplast vilket känns tryggare men så sjukt repigt och drar till sig damm. Helst ska det inte vara för dyrt heller, jag tänker att det är dumt att köpa nya dyra möbler när man har småbarnåren framför sig. Det vore så onödigt att lägga till en stressfaktor i vardagen. Puh. Enkelt va?? Det bästa vore ju att hitta något fint på second hand och göra om så det passar perfekt men just nu har ingen av oss ork att varken slipa eller måla.

söndag 13 november 2016

The Cheesecake Factory


För någon vecka sen när vi var hemma hos Marta och Mark pratade vi om amerikansk kultur i Sverige och jag råkade berätta att jag drömt om att besöka The Cheesecake Factory sen jag var typ sjutton och hörde om det i en sång av Amber Rubarth. Som tur är råkar Marta älska såna ställen så idag packade vi in oss i hennes minivan och åkte till Bethesda, och med oss fick hennes tre barn, pappa och bror, aka en ganska stor samling Gebre-Medhin/Woodwards. Det är så roligt att göra sånt här och samtidigt så himla mycket för hjärnan att ta in när jag annars är van med att vara ensam med Elias hela dagarna. Ibland undrar jag om jag verkar efterbliven när jag ibland har svårt att hänga med när alla pratar samtidigt, hoppas inte. Hur som helst åt vi hamburgare och cheesecakes tills vi mådde illa och då fick vi ändå med oss hälften hem i matlådor. They like it big in America, som Davids pappa skulle sagt.

fredag 11 november 2016

En tisdag i november

Jag jobbar hårt för att ta mig ur den här politiska depressionen, men ärligt talat känner jag mig trött och lamslagen. Jag tänkte iallafall att vi kan kolla på hur vår tisdag såg ut genom min mobilkamera innan allt blev så jobbigt. Det var ju ändå en väldigt fin dag, dessutom en ledig dag så hela familjen fick vara tillsammans.

När jag vaknar på morgonen är det här det första jag ser, alla träd i höstfärger och klarblå himmel. Bebissängen var tom eftersom han väckt pappan flera timmar tidigare.

Vi klädde på oss och gick gick ut, förbi biblioteket aka den lokala vallokalen och ner på stan.

Målet var att äta brunch på det här stället, Eggspectation. Smoothie, eggs florentine och omeletter. Vet inte varför men tycker att amerikansk mat alltid ser så deppig ut? Lite 90-tal typ. Gott ändå. Gillar också att alla servitörer älskar barn (eller låtsas älska, räcker för mig) och flörtar alltid med Elias och kommer med smågrejer och vatten och sånt till honom.

Sen gick vi mest runt, köpte julklappar och sånt och pratade om kvällen. Jag var ytterst nervös hela dagen.

Sen bjöd vi hem Niklas tillsammans med vin, pizza och chips och kollade på den här skräckfilmen. Den vet ju alla hur den slutade. Tog för övrigt säkert trekvart innan alla fattat hur alla tabeller och sånt funkade. Måste varit fullt upp för de som gjorde grafiken.


Betyg på dagen:
Väder 5/5
Mat 5/5
Sällskap 5/5
Tro på mänskligheten 1/5

torsdag 10 november 2016

Mera om valet


En sak jag blir så fruktansvärt trött på just nu är alla som säger/skriver att enda orsaken till att Trump vann var att han är man, de är säkra på att Trump förlorat om han mötts av en annan man. Man pratar om glastak och att det är omöligt för kvinnor. Jag har verkligen försökt gräva i varför jag blir så arg på det här och kommit fram till några huvudorsaker.

Främst för att det är inte sant, och jag ogillar alltid när folk uttalar sig om sånt de inte har koll på bara för att de är besvikna på resultatet. Och varför skapa en bild av att det är svårare att lyckas som kvinna än det redan är? Jag tror inte att vilken man som helst vunnit över Trump, han slog ändå alla andra republikanska kandidater trots att ingen väntade sig det eller ville stödja honom. Men jag blir också så frustrerad över att alla tar till den snabbaste förklaringen. I allt. Istället för att faktiskt diskutera, fundera och se djupare så blir man besviken och tar till första bästa förklaringsmodell - patriarkatet. Samma sak med Brexit, alla är rasister. Jag säger inte att de som röstar på Trump inte är sexister, rasister, islamofober och idioter och jag är också arg och ledsen. Framförallt också för att den får så hemska konsekvenser för individer, närmast all poc's som senaste dagarna drabbats av ännu mer trakasserier. Men så många gånger nu har världen blivit chockad över utkomsten och opinionsundersökningarna inte varit ens nära resultatet. Nångång måste vi ta tillfället att faktiskt lära oss vad det är som gör det här. Varför bestämmer sig så många in i det sista, och varför väljer så många att inte ens rösta? Varför vinner de stora visionärerna med enkla lösningar över de realistiska trötta politikerna? Vad är det som händer med synen på politiker och politik? Jag tycker att den här känslan att "Nånting måste hända!" som får folk att fatta helt bisarra beslut som kan få hur hemska konsekvenser som helst är läskig.  Jag undrar hur långt folk är beredda att gå. Fattas det konsekvenstänk eller tar vi bara den fria världen för given? Jag vet inte, men att dra snabba slutsatser är en ytterst dålig lösning åt alla håll.


Här är ett inlägg i debatten som jag tycker alla borde läsa, How you lost the world

onsdag 9 november 2016

Fem cent om valet

Först och främst måste jag säga att jag är besviken. Jag hoppades verkligen på Hillary och trodde in i det sista att hon skulle kunna ta det. Jag grät när hon höll sitt tal idag och jag grät när Obama stod i rosenträdgården.

Jag har sett att många har skrivit om vita män och och att Hillary straffades för att hon är kvinna, att man valde en pajas istället för en kompetent kvinna osv. Och ja, Hillary döms såklart hårdare för att hon är kvinna för hey vi lever i ett patriarkat och ja Trump är en pajas. Hade en kvinna kommit undan med allt Trump gjort och sagt? Absolut inte. Men det är ju inte så enkelt. Jag vet att svensk media nästan uteslutande hyllat Hillary och skrivit om henne som 100% kompetent men så är inte riktigt bilden här i USA, framförallt inte bland folket. Många ser henne som korrupt och en lögnare, och mailfrågan har spelat en stor roll. Även om jag inte håller med om att det är det hon har gjort så vet jag inte om någon ärligt skulle rösta på någon som de misstänker har läckt säkerhetspolitisk information? Många kommentarer har varit "jag hade åkt i fängelse om jag gjort vad hon gjort men hon klarar sig undan". Det säger en del om synen på politiker här.

Så fort Hillary annonserade att hon skulle ställa upp i valet för att bli demokraternas presidentkandidat blev hon bestämd som vinnare. Så många trodde att hon bara skulle segla fram som det självklara valet. En kvinnlig president, wow, och dessutom en kvinna som går från att vara first lady till president. Vilken seger det skulle bli. Nu blev det inte så, Bernie Sanders fick mycket mer stöd än väntat och många kvinnor gick ut och sa att han gjort mer för kvinnor än Hillary. Till slut vann hon ju ändå och jag tror inte att särskilt många av demokraterna trodde att hon skulle ha svårt att slå Trump. En elak pajas. Jag tror att högmod gjorde att ingen tänkte efter ordentligt varför många tvekade på att ha henne som sin kandidat. Högmod gjorde att man inte tog Trump på allvar. Högmod gjorde att man tog samma taktik som 2008. Och det högmodet är just vad jag tror är folk är tröttast på att se.

Hillary är inte bara en kompetent kvinna i USA, hon är etablissemanget i sin renaste form. Allt folk vill göra är att peka finger åt etablissemanget. Peka finger åt hela det självgoda korrupta politiska systemet. Hur gör man det? Jo, man röstar på en twittrande pajas.

lördag 5 november 2016

Hemlängtan

Jag hittade de här två bilderna som jag tog för ett år sedan, saknar verkligen vår lägenhet.

fredag 4 november 2016

Fredagsblommor

Idag är det fredag igen och veckorna går ändå så fort fast dagarna är intensiva. För en gångs skull har vi blommor hemma som kämpar tappert för att höja stämningen i den här trista lägenheten. Nu är det bara sex veckor kvar (sju veckor till jul!) och det är konstigt hur jag kan längta så mycket och så lite på samma gång. Jag trivs verkligen här men det ska bli skönt att få komma hem och bo bland sina egna grejer, och ha vänner och familj nära och inte behöva vara ensam så mycket. Men ikväll ska vi ut och äta med några kompisar, det är alltid lika skönt med en paus.

torsdag 3 november 2016

När gränsen är nära


Senaste dagarna har varit påfrestande. Bebisen har en period av att mitt i natten vilja leka ett par timmar. Däremellan vaknar han tusen gånger och gråter. Så på dagarna är vi trötta och sura båda två. I kombination med en pappa som måste jobba övertid. Det är så svårt att orka med när man är ensam så stor del av dagarna så många dagar i rad. I snitt hinner jag på toa tre gånger om dan och äta en, oftast kallt och på stående fot. Så svårt då i kombination med ett vilddjur som ska klättra på allt, vägrar sova och skriker hela tiden. Vid ett tillfälle skrek jag tillbaka "Men vad är det för fel på dig?" och sen kände jag mig som världens sämsta mamma och ringde David och grät. Nu är det bara några dagar kvar innan den stora deadlinen, så efter det är det slut med all övertid och jag kanske kan få lite vila igen.